Ничего я не хочу, ничего мне не нужно, никого я не люблю...
De flesta dagar i Tyskland går jag de två timmarna runt sjön. En hälsokur. Varför promerar jag inte alltid två timmar per dag? Till varje nervös patient som gråtande ramlar in på Vårdcentralen borde man ögonblickligen ordinera två timmars daglig promenad.
Rapsen blommar. Träden hänger ner i sjön. Jag ser en del djur, men dessvärre verkar det som om bina dött bidöden. Det är inte svårt att föreställa sig varför.
På soliga dagar seglar många pyttesmå segelbåtar på sjön. De är blänkande vita. Ibland har de tävling. Ett sådant harmlöst fritidsintresse, tänker jag. En fiskare sitter i en eka mitt på sjön. Emellanåt ser jag en pensionär sitta på en bänk, två pensionärer på cykekltur, en grupp pensionärer som långsamt går en bit längs vattnet efter Kaffee und Kuchen.
På vägen hem köper jag en dag en studsboll i studsbollsmaskinen som står utanför det italienska glasscaféet.
Begeistring.