Ничего я не хочу, ничего мне не нужно, никого я не люблю...
Det är vackert i Málagas gränder, människor sitter tätt samman utanför de små serveringarna, dricker varm chocklad och äter churros.Alla äter churros.
Och vem skulle inte vilja bo här, vem skulle inte vilja titta ut från sin franska balkong över den här staden?
I hamnen är det vindstilla och det vore inte förvånande om ett par gamla skepp med stora vita segel skulle dyka upp vid horisonten, det vore inte förvånande om en och annan önskedröm gick i uppfyllelse.
Stranden ligger ännu försjusande tom. Inga turister som dricker bubbel rakt ur flaskan och vältrar sig på sina solstolar.
Jag vet inte hur långt jag hade kunnat gå längs stranden om jag velat. I timmar? Ändå vill jag inte resa mer efter det här, inte på länge. Jag vill vara hemma, ägna mig åt det jag har framför ögonen – enkla ting, tänker jag.